Dagen
Sophie är iväg på möte och det är meningen att jag i min ensamhet ska skriva poetiken. Jag hade en underbar början i natt men lat som jag är skrev jag så klart inte upp den och nu är den försvunnen.
Ska krypa ihop i soffan med en kopp kaffe och min dator och verkligen försöka få ner en samanhållande text nu av alla små slattar jag har. Hur svårt kan det vara? Det borde inte vara så svårt, jag behöver ju bara fylla ett papper med lite tankar om mitt skrivande. Svamla på en stund och sedan vara nöjd.
Det ska vara inne på fredag, klart och gärna lite klyftigt.
Jag får nog hoppa över det klyftiga och bara fokusera på att få det färdigt! Just nu har jag bara bubblor i huvudet, inga smarta formuleringar, inga insiktsfulla tankar. 
Nej nu ska jag byta till min dator och ta tag i saker och ting, så kanske något blir gjort.
/ Kram T
Äntligen
Nu kan jag vila ut ett tag. Texten är äntligen färdigskriven. Nu ska den bara bli kommenterad och det är ju det värsta, att vänta på att bli ifrågasatt för vad man skrivit. Hur man har skrivit det och varför. Men förhoppningsvis blir texten bättre av det och det är ju vad jag strävar efter.
Så det är bara att hänga in där och stå ut, och så småningom blir det kanske en bok.
/ Kram T
Ringklocka
Ensam i lägenheten med godiskaffe och datorn. Aldrig har det varit så svårt att skriva en scen som nu, det är inte så att händelserna inte finns. Jag vet precis vad jag ska skriva men det är svårt att få ner det när det är människor man inte litar på som ska läsa det.
Om det var för E skulle orden flöda fram och jag skulle få svårt att sluta istället. Synd att jag inte kan lura mig själv som andra författare jag känner till. Hur gör de? Hur lurar man sig själv att skriva vidare när sanningen finns där så uppenbar? Det här är ju en scen jag i vanliga fall skulle älska att få skriva, njuta av att leka med.
Det hjälper inte heller att bläckpennan tog slut. En sådan bra ursäkt att sluta skriva. Suck, jag borde bara skriva på och försöka ignorera det faktum att tanken på att lämna in texten gör mig nervös. Jag måste bli bättre på att lura mig själv.
Jag har aldrig varit bra på att lura mig själv, inte när det kommer till andra människor och deras möjliga åsikter.
Suck.
/T
