missilsk

Det blev en promenad runt sjöarna,  en blöt promenad som livade upp tankarna lite. Det behövdes, de blir så lätt mossiga när man sitter instängd i lägenheten en hel dag. Och mossiga tankar skriver inga romaner. 

Inte för att det är säkert att mina klara tankar kan få ur sig en roman heller, det återstår att se men ambitionen finns där. Och som Marianne sa i måndags till mig: Nu har du åtagit dig att berätta deras historia, nu får du fullfölja det också och göra dem rättvisa. 

Det är ju det där med rättvisa som oroar mig lite, tänk om de inte blir nöjda. De finns ju bara i ditt huvud kanske någon säger då. Men hallå det är ju där de kan göra som mest skada.

Se bara på alla psykopater som hör röster. Mentalvården nästa!

Nej då, jag är fullkomligt frisk, inga problem här inte... Börjar dock känna hungern riva i magen, ska vänta på att Sophie kommer ut ur duschen så kan vi äta lunch tillsammans.  Sen blir det skriva av, oavsätt om de små pojkarna blir glada eller inte.

/ Kram T