På knä
Har hasat i Sophies säng och tittat på teve. Nu nynnar hon till öronmusiken och diskar upp efter vår sena kaffestund. Själv är jag darrig av kaffet och lite ledsen, fast jag vet inte varför. Tänker på mina pojkar och scener jag ska skriva, har svårt att ta tag i det jag vill göra.
Har svårt att ta tag i något för stunden. Vill gömma mig under täcket men det är ingen bra ide, då blir jag bara ännu mera ledsen. Bättre då att lyssna på musik och försöka tänka bra tankar.
Längtar så till julen, då ska jag bara vara själv och njuta av att inte behöva träffa människor. Lite tragiskt kanske, alla andra planerar för utekvällar och jag planerar för min ensamhet. Vi äro alla olika.
Ser fram emot att vara hemma och skriva rent, att inte ha möten och skola som en tung skugga över mig, allt blir lättare utan måsten.
Nej, nu väntar parlamentet bakom hörnet och förhoppningsvis några skratt.
/ Kram T
Kommentarer
Trackback
