Kramar min kudde
Tröttheten ligger som en filt över mig, sveper in mig i ett tillstånd av handlingsförlamande tystnad. Allt jag gör känns påtvingat och krystat, ett uppmärksamhetstörstande rop.
Hukar för omgivningen, vadar i meterhögt isvatten som får huden att koka. Varm av ensamhet är jag inlåst i ett madrasserat rum och kan inte komma ut.
/ T
Kommentarer
Trackback
