I väntans tider
Väntar på att E ska komma ut och leka med mig. Jag har fastnat nu, det går inte längre. Jag klarar inte mer, jag ger upp. Det är för svårt. Jag kan inte skriva en scen som klassen ska läsa, det är omöjligt. Jag kan inte lura mig själv. Som en dum blondin skulle sagt, min hjärna är för smart för mig. Det är svårt och omöjligt, jag kanske bara ska skriva för nära vänner som jag litar på, hur långt ska jag gå?
Suck. Det är för få dagar på en vecka, jag behöver fler dagar. Mitt mod behöver tid för att växa. MYCKET tid. Jag väntar ivrigt på att jag ska växa och bli stark, få ett självförtroende stort som en idiot. Så trevligt det skulle vara att vara dum i huvudet och inte förstå när man gör bort sig eller beter sig konstigt i folks ögon.
Jag känner människor som lider brist på självinsikt. De har ingen. De lever i sin lilla värld där de är universums mittpunkt och underbarn. Tänk att vara så blåst. Vilken lycka!
/ T
Kommentarer
Trackback
