missilsk

Har skrivit för hand i dag igen så i morgon blir det en hel del timmar framför word innan det är dags för fika med Felicia och Jessica. Får gå upp i tid så jag hinner skriva så mycket som möjligt. Ingen sovmorgon till halv tio inte. Men det är bara bra, behöver en deadline, då gör jag mer, men det måste vara en egen påhittad deadline, annars blir jag stressad.

/ Kram T

Sov bara en halvtimme längre än jag borde i morse och det var ju bra. Har suttit och tittat på kläder, ska skaffa mig en ny garderob till sommaren och då går det åt pengar. 

Fyrtioelfte koppen kaffe är drucken och jag har skrivit en sida text för hand vilket resulterar i två datorskrivna sidor. Ologisk mattematik jag vet men det är så det är. Utfyllnaden gör en hel del. Och eftersom jag ska skriva nio sidor i veckan ungefär så ligger jag bra till.

Vad jag är duktig. 

Dagen blev mindre hemsk men jag är fortfarande lika trött som innan dock oerhört uppe i varv. Och jag fortsätter dricka kaffe.

Vackra miljöer och sena nätter, en sommarbris som svalkar efter en het dag och kall öl. Att skriva om sommaren får mig verkligen att längta dit. Längta till landet, en cigg och en öl efter en lång dag på jobbet bland goda vänner och förvirrade turister.

Ack, nej nu ska jag återgå till min roman.

/ Kram T

Men jag har varit duktig, gick upp bara en halvtimme senare än jag borde och har ätit frukost och duschat. Nu ska jag bara sätta igång med scenen jag kom på igår.

Vädret är alldeles deppigt och jag saknar Emma massor. Det brukar inte vara så här jobbigt men nu är det hemskt. Och jag är så trött. Har tränat men det hjälpte inte, borde väl ta en promenad och få lite frisk luft men det är ju så kallt ute. Och jag hatar kyla. Tål den inte. 

 

Nej, dags att skriva ett kapitel, får väl knarka kaffe för att hålla mig vaken. 

/ Kram T

Var på fika idag hos Jessica och Danne för att fira att Danne fyllt 21.

Bordet var fullt av födelsedagsblommor

Mina fina strumpor

Jessica och mamma i köket, diskuterar jobb

Felicia i väntan på chokladkaka

Jessicas hembakade kladdkaka och chokladbollar

Snövit i köksfönstret

Gulsot 

Ser hon liten ut? Skenet bedrar

Jag nertyngd av femkiloskatten, hon tar upp hela min famn.

/ Kram T

Först gick jag på stan med mamma och orsakade ett stort utbrott hos min syster Natta. Hon tycker jag är en barnslig subba som bara lägger sig i. Allt jag sa var att det tog tid att avfärga hår. Hon fick spel inne på Åhléns och började skrika åt mig.

Väl hemma var planen att jag skulle äta och sedan skriva istället blev jag avbruten av Jessica. Pojkvänskris, jag slängde i mig maten och vi gick till lekplatsen där vi pratade och lekte. 

 - Vad är likheten mellan k och b     

 - Vad?

 - De stavar båda till sex.

 - Eh...

 - Bola och knulla

Ha ha. Usel humor jag vet ^^

Jag är nog en barnslig subba.

Mina tår har förfrusit och jag har slagit mina stackars fingrar mot bollen. Vart ligger Åby?

Snart ska jag träffa Emma. 

Och Natta, jag trivs som barnslig subba.

/ Kram T

All luft har gått ur mig och jag är alldeles tom. Kan inte skylla på skolan den här gången. Och inte kan jag skylla på hemmet, här är det rent och städat och barnfritt. Men mina gamla vanliga knep för att bli inspirerad hjälper inte.

Sov alldeles utmärkt i natt och hade en underbar dag med Sophie. Vi åt frukost i skolan och sedan åt vi lunch på Sandy´s i dag igen.   

Hela vägen till tåget kunde jag se min fina bok ligga där i framtiden, färdig och vacker och skör och lite bräcklig. Som en fjäril. 

Det är vackert. Så viljan finns där, min fina lilla bok.

/ Kram T

/ Kram T

Det är vinter, julen börjar närma sig. Jag bor i en liten by i ett hus hos en lång smal och korrekt man (tänk biskopen i Fanny och Alexander). Han förlorar lätt humöret och straffar mig i form av hårda slag över fingrarna och sådana saker. Det sker alltid på kvällarna och efteråt brukar jag gå en promenad i byn.

   Mitt emot oss på en gård, bor en sömmerska med sina två döttrar, fyraåriga son och make. I ett överpyntat hus en bit bort bor byns präst med sin fru, de är barnlösa. Det har flyttat in en ny man några hus ner på prästens gata och jag går åt det hållet för att försöka se vem det är. 

   Gatorna är täckta av is, det är mörk och kallt och ingen mer än jag och en hund är ute. Varje andetag som lämnar mig resulterar i små frostflingor som glittrar från gatlyktorna. Hunden ger i ifrån sig ett skall och sedan ett gnyende och jag springer mot den, hukar mig bakom en mur när jag ser att någon redan är där. Vågar inte riktigt gå fram. En smal senig man böjer sig ner över hunden som ligger alldeles stilla med ögonen uppspärrade av skräck. Han bär hunden till bilen och åker sin väg. 

   Snabbt springer jag till mitt hus och berättar vad jag sätt för mannen jag bor hos, han blir arg och slår mig tills jag ber om ursäkt och kryper till mitt rum. 

   Några dagar senare har folk börjat försvinna och alla är rädda. På kvällen tar jag upp det där med hunden igen för honom jag bor med och han beordrar mig att hålla tyst. Jag smiter ut på en promenad och hamnar vid huset med nykomlingen. Nyfiket smyger jag närmare men kommer inte långt förrän någon tar tag i min jacka. 

 - Smyga på andra så oförskämt, väser (biskopen) lågt och skakar om mig. 

Han knuffar fram mig mot dörren och ringer på, mannen som bor där öppnar, han har mörka ringar under ögonen men ser förutom det ut som en vanlig man. (Biskopen) förklarar att jag smugit på honom och anser att jag ska be om ursäkt. Mannen skrattar till och vi blir insläppta i vardagsrummet. Det luktar starkt i huset av något obestämt och plötsligt slår mannen (biskopen) över huvudet så han faller ner i golvet. Sedan tar han tag i mig, binder mig och knuffar mig neråt, till källaren där det är kallt. Väggarna är vita av is och jag börjar hacka tänder av kyla. 

   Jag hängs upp i en krok över golvet och han skär av mig kläderna tills jag bara har t-shirt och trosor på mig. Huden knottrar sig och det är svårt att tänka i kylan som omger mig. Hjärtat slår snabbt och jag borde gråta men är så rädd att jag flinar fånigt. 

   Han lämnar mig ensam och jag ser mig omkring. Utmed rummets väggar står det burar, sådana till hundar men det sitter människor i dem. De sitter alldeles stilla och jag vet inte om de är döda eller levande. Mannen kommer tillbaka ner med (biskopen) hänger upp även honom i en krok och skär av honom kläderna samtidigt som han nynnar. Han går fram till ett bord, som jag inte sett, och plockar fram en lång smal syl. Går fram till (biskopen) och drar med den över huden , huden öppnar sig och blodet sipprar fram, klart mot den vita huden. Jag skriker rakt ut, som om det var mig han skar och mannen bara fortsätter leka sorglöst nynnande. 

   Jag tystnar av utmattning och till sist slänger han en hink med vatten över kroppen, vattnet fryser snabbt i kylan mot huden, fryser inne blodet och jag snyftar lågt. Det är så kallt i rummet och jag har slutat känna min kropp.  Mannen vänder sin uppmärksamhet till mig, han släpper ner mig och börjar släpa mig mot en bur. Någonstans ifrån får jag krafter och jag knuffar mannen hårt bort från mig och springer upp för trappan, fumlar med låset till ytterdörren och kommer ut på tomten innan han kommer i fatt mig. Det är varmare ute än i hans källare. Han trycker ner mig mot marken, håller i sylen. Hans tomt lutar i en brant sluttning ner mot ett skogsparti. Som sista utväg knuffar jag honom ifrån mig och slänger mig ner för branten, kryper ihop till en boll och bara fortsätter rulla. Grenar river i mig, stenar slår upp sår i min hud men när jag kommer in i skogen kan han omöjligt se mig.

   Jag börjar springa, och slutar inte förrän jag kommer till sömmerskan med gården, försöker berätta för dem men maken låser in oss, mig, henne och döttrarna i ett skjul. Men hon lyssnar på mig, sedan bryter hon sig ut och tar makens bil, vi kör iväg och sonen springer efter. Gråtandes. Vi åker till prästen och berättar, han tillkallar polisen men när vi kommer fram till huset är det övergivet, och nergånget, som om det aldrig har varit bebott. Is ligger utmed väggarna och de går in i huset, jag ser mig nervöst över axeln och springer hem. Rädd och med en bestämd känsla av att jag är på flykt.

Ja, det var min dröm. Jag vaknade av att mamma gick till jobbet och låg och lyssnade på min systers lugna andetag. Det var omöjligt att somna om efter det.

/ Kram T

Sov dåligt i natt som vanligt men kom upp i tid, dejt med Jessica är mer åtråvärt än sömn. Började dagen med att äta en nyttig frukost, fibrer, c-vitamin och multivitamin. Allt för att hålla sjukdomen borta.

För stunden tittar jag på stargate atlantis med min lillasyster. Hon har blivit riktigt fast vilket är kul. Äntligen någon som går i mina fotspår. Det finns hopp. Men hon är inte riktigt där än. 

Min lillebror var sjuk idag så jag har haft ett långt samtal med honom, det var trevligt. äntligen vet jag vilken typ av tjej han gillar. (Han tycker Emma Watson från Harry Potter är snygg) Kan ju inte annat än hålla med honom. Han har bra smak i alla fall, det är tur,  nu ska hon bara vara trevlig också.       

Har han tur så slutar jag tjata mer på honom nu om flickvänner... Näe, knappast.  Jag är en liten apa på hans axel.

/ Kram T

Jag utkämpar en strid med John Blund och den jäveln vinner. Är trött och grinig och orkar inte tänka ens. Varje morgon vaknar jag av att hjärnan spelar mig elaka spratt. Det är elaka, hemska och realistiska drömmar och jag vill inte gå och lägga mig mer. 

Men jag är så trött.  

/ Kram T

I morgon ska jag ta en promenad och skriva på min roman, det är också mysigt, fast på ett annat sätt. Och nästa vecka får jag träffa Sophie igen, ser jag fram emot.

Kanske ska mina små pojkar få åka och bada?

/ Kram T

Och jag slipper katten! 

/ Kram T

Vaknade i natt av att jag drömde att katten klöste mig på ryggen. Drömmen var så intensiv att jag kunde känna klösmärkena mot min rygg ett bra tag efter att jag vaknat.

Trött, varm och förvirrad hasar jag mig upp ur sängen och lämnar rummet för att hämta min vattenflaska. När jag kommer ut i hallen hör jag någon sjunga, en välkänd kvinnlig artist från nittiotalet. Förvirrat följer jag ljudet, kommer ut i köket där musiken blir starkare och radion visar sig stå på. Hur kunde jag missa den i går innan jag lade mig? Kanske för att jag inte hade satt på någon radio? 

Lite skrämd drar jag kontakten ur väggen och tassar till sängen där jag gömmer mig under täcket. Det tog ett bra tag innan jag somnade efter det. 

/Kram T

Idag åker jag tillbaka till Stockholm, lämnar fina Göteborg med solsken för ruskiga Stockholm. Ska åka det långsamma femtimmarståget,  det var länge sen. Nu när jag ser tillbaka och har resan precis framför mig undrar jag hur snålheten kunde gripa tag i mig så förskräckligt. Jag som avskyr att resa längre stunder, hur tänkte jag?

nu är kaffet klart. Har inte packat färdigt än men det känns som om jag har all tid i världen. tåget går inte förrän två. 

I morgon börjar skolan igen. Bara en termin kvar sen slipper jag allt, längtar.

Till sommaren säger vi upp lägenheten och blir bostadslösa, läskigt. Har varit bostadslös förut men det var länge sen.  Och nu blir jag det igen. Så kan det gå. 

Nej nu orkar jag inte skriva mer. Önskar att Sophie skulle komma till skolan, det hade varit roligare då.  

Men man kan ju inte få allt.

/ Kram T    

Om det bara var till mamma jag skulle åka skulle det inte kännas lika jobbigt, men nu är det ju upp till Stockholm och den hemska lägenheten. Ensam där i tre dagar, fy fan. Är så trött på den. Hur mycket man än städar så blir det inte riktigt rent.

Men jag ser fram emot att komma till Norrköping, dricka te med mamma och fika med Jessica. Och snart får jag pengar av CSN som de visserligen vill ha tillbaka och jag får ganska lite, vissa får mer, orättvist. 

Nu fungerade det, tänk vad lite tålamod kan göra, min fina morgon.

Vilken tur att jag inte har några läsare som väntar på inlägg.

Amalia håller på att redigera filmen och Palles musik försätter oss alla i trans, förutom då den skär i öronen. Eller musik och musik, det är tveksamt. 

Känner mig lite utanför när de står och diskuterar filmen, hur det ska se ut och vad som blev fel. Andra filmen jag inte är med i. Så jag får känna mig lite utanför, eller? Det är ju onödigt i och för sig, men man kan inte hjälpa vad man känner.

Dricker choklad och snart börjar söndagsnöjet, det vi gör i grupp^^. 

/ Kram T

Mian Lodalens bok "Dårens dotter" nu.     

Underbart trevlig och lite obehaglig. Har börjat läsa igen!

Det är så trevligt att läsa förstår inte varför det tagit så lång tid för mig att ta upp det igen.

Amela är här nu och flyttar in skrivbordet i Amalias sovrum, de förbereder för att barnen ska komma hit och bo, det blir fullt hus här. Skönt att jag bor i Norrköping, för här känner jag att jag inte får plats riktigt. 

Vet dock inte vad jag ska göra med biljetterna jag bokade hit innan jag visste att de skulle bo här? De är inte ombokningsbara och det suger att förlora pengar. Det här ska ju föreställa mitt hem men det kommer redan vara så många här nere att det blir helt omöjligt för mig att vara här, känner mig redan lite bortskuffad.

Jobbigt. 

Ja, ja, får väl se vad jag gör.

/ T

Och med godis menar jag choklad, smågodis, chips och kakor. 

Kakor får jag äta om jag blir bjuden.

Varför sluta?

Därför att jag tycker att godis är äckligt och onödigt dyrt.

/ Kram T