Gröna ögon
Har vinkat av Emma vid tåget. Är tom och övergiven, något har slitits bort från mig och det slutar inte blöda. Jag tar ett plåster. 
Vi hade en fin helg tillsammans och det var ju bra. Igår fyllde vi oss med GT och satt uppe hela natten. Det var trevligt. Jag räknar ner dagarna tills hon kommer igen.
Nu är det bara att ta upp skrivandet igen, mina små pojkar ska få sin välförtjänta uppmärksamhet i morgon. Vad de ska göra har jag ingen aning om men det dyker nog upp något. Om inte annat så finns ju alltid badscenen jag kan pressa ur mig. Ser fram emot att skriva de scenerna riktigt mycket.
Det ska nog gå bra att undvika att tänka på Emma, ska äta marsipangrisar och gömma mig i beskrivningar av sommar. Hur distraherar ni er från att sakna andra hälften?
/ Kram T
Kommentarer
Trackback
