Hemma
Sitter trött framför datorn och tänker tillbaka på skoldagen. Den har varit full av tjatter som ekar fram i huvudet då och då. Jag vill inte tänka på skolan, vill slippa ha med den att göra för stunden. Men mot min vilja är den starkt kopplad till mitt skrivande nu och jag tänker på det.
Kan inte sluta tänka på romanen som vill bli till. Vad vill jag med den? Vad är mitt syfte? Varför skriver jag?
Den sista är verkligen en jobbig fråga och har inget med min roman att göra och ändå precis allt med romanen att göra. jag hatar när mitt huvud ställer jobbiga frågor. jag avskyr att tänka, jag tänker FÖR mycket. Alla dessa överblivna tankar som studsar fritt bakom pannbenet.
Jag är en självplågare, njuter av att må dåligt och att utsätta mig för obehagliga tankar.
Nej. 
Men man skulle kunna tro det så som jag ältar saker och ting. Det är bara att skärpa sig. Ta sig i kragen och dra till, låta snaran klämma åt om strupen och höra hur luften sakta pyser ut.
/ T
Kommentarer
Trackback
