Hemma
Det är alltid trevligt att komma bort från Stockholm. Jag lämnade kvar Sophie där i sin ensamhet, stackars henne. Men hon lär nog vara produktiv och skriva en massa på sin roman. Önskar att jag var lika duktig som hon, men jag är alldeles för splittrad.
Eller också är hon bara bättre på att fokusera. Jag vet ju att hon har en massa att tänka på hon med. Så splittrade tankar är ingen ursäkt.
Mitt problem är nog mer att jag är rädd för att misslyckas. Om jag inte försöker så minskar risken med att misslyckas och jag slipper vara rädd. Det är mitt problem och har alltid varit mitt problem. Många av mina syskon har liknande problem. Släktlikheten är tydlig.
/T
Kommentarer
Postat av: jessie
kul att du är hemma igen vi får gå å stanigen snart jag mste handa kistermärlken:D love yo siss
Trackback
