Jag har ett beroende
En kväll utan våra pojkar och det känns som om min hjärna ska explodera. Historierna spränger fram, överhettar min hjärna och ger mina nervtrådar kortslutning. Jag blir alldeles spattig och har svårt med mig själv. Vad ska jag göra, vart ska jag ta vägen? Rastlösheten i kroppen ger mig huvudvärk och gör mig lynnig.
Jag har ett allvarligt problem.
Får ingen ro om jag inte får skriva om våra pojkar åtminstone en stund om dagen. Kaffe, visst vem behöver det? Ta bort kaffet men bara inte mina pojkar.
Hade besök av Zara idag. Vi pratade snusk, drack kaffe och åt kakor. Hon lever lika mycket i sitt huvud som jag i mitt och det var trevligt att kunna prata med samma referenser. Även fast vi inte har så mycket gemensamt så skapar vi oss liknande referenser på grund av liknande intressen och behov.
Men nu vill jag ha mina pojkar, åtminstone prata om dem. Emma akta du bara, i natt kommer jag bara prata om Casper.
/Kram T
Kommentarer
Trackback
