missilsk

Jag är ensam i lägenheten, plockar undan efter tvillingarna i etapper och tittar på det jag borde skriva. Men mest läser jag andras bloggar, de som är fem gånger mer aktiva än mig eller mer. 

Jag tänker en hel del också. Tänker på en bok jag funderar på men inte får grepp om. Det skulle vara trevligt att göra den men jag har ingen aning om vad den skulle handla om. Har bara vaga idéer som svävar runt någonstans utanför mitt synfält. Där gör de ingen nytta.

På onsdag bär det av till Stockholm igen, jag har bokat så många biljetter till jul och nyår att sj tycker att det räcker nu, de är rädda för att jag ska köpa dem och sälja dem vidare. Paranoida djävlar, de borde verkligen känna till mina resvanor vid det här laget. Allt dokumenteras ju nu för tiden.  De borde fira mig, hylla mig, ge mig små presenter för att jag är en så duktig resenär. För att jag troget kommer tillbaka till dem om och om igen som en kuvad hustru.

Nej, jag får inte tänka på sj då blir jag bara sur. 

I och för sig blir jag lätt sur. Minsta lilla kan reta mig när folk inte sköter sig eller när någon uppenbart är orättvis. Dömande människor är det värsta jag vet och en av dem råkar vara min lärare. Ick. Sist kallade hon resten av min grupp för idioter eftersom de tyckte om min text. Varför?

Nej, nu tänker jag inte mer på henne eller sj. Det är onödigt. Solen skiner, jag har kaffe och nu är det mindre än en månad kvar tills Emma kommer hit. Värre kunde jag ha det.

/ Kram T