missilsk

Nu sitter Amalia i sitt rum och arbetar med filmen som inte jag kan vara med i för att jag bor i Stockholm. Vilket bara är tur antar jag eftersom hon har ett utmärkt tre-tema som skulle förstöras om hon var tvungen att ha med mig i filmen. På så sätt slipper hon känna sig taskig om hon skulle behöva lämna mig ute om jag var här. 

På onsdag bär det av till Stockholm igen och allt börjar igen. Det känns lite som om mitt liv den här veckan haft uppehåll. Vilket har varit skönt men lite konstigt, här blir jag så passiv och svåråtkomlig. Dessutom känner jag mig mest i vägen, vilket är konstigt eftersom det ska föreställa vara min lägenhet. Men jag är ju inte här varje dag och mitt besök bryter upp deras vardagsrutin och det känns lite som om de måste tänka på mig för att jag är här.

Här har jag svårt att slappna av, speciellt eftersom Emma jobbar varje dag och jag blir ensam med Amalia och stör henne med min närvaro. Det är svårare att ta sig till stan, det är till och med svårt att sätta på datorn.

Nej, nu får jag sluta klaga. 

/ T